Stadens gator ligger i slipad kontrast -
med gatlyktornas lugnande lärft -
och nynnandet från mitt eget blod
hämtar kraft från ditt onda krut.
Dagen som gått har gett mig mod
att virka samman tvivel och beslut
med rostiga kärl som jag fått i arv.
Natten bubblar av liv och tjut.

Samtal likt rester från livets skafferi -
gammal skaffning blir tusenfalt -
och orden vävs fram likt en sjal
som värmer då tystnad biter in.
När framtiden bär mest på bittra val
och det faktum att du inte blev min
skaver det i hjärtat och bränner än.
Natten släcks bäst med ost och gin.

När timglaset vänts på nytt
och livet börjar ett tungt kapitel
tar rädslan ett steg tillbaka
och broar sprängs, floder korsas.
För att leva måste man försaka
och ungdomens ideal ska krossas
mot erfarenhetens starka städ.
Nattens kval är bara på låtsas.

Vårens starka kraft av liv och tröst
sträcker min längtan till salt
där strandkanten fylls av tång
och barnen leker med hink och sand.
Jag hörde inte din sköna sång -
jag försökte aldrig kyssa din hand.
Vi kunde ha vunnit världen ihop,
men nu träffas vi bara ibland.

Refr.
I periferin är allting på glid,
relationer exploderar i teve-flimmer,
livet befinner sig bredvid -
tomhet och saknad är allt man förnimmer.