Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En stunds värdighet.

Jag ser honom
sitta på bänken
då och då.
Han försöker
att ge sken
av att han
är den
han var då.
Jag kände inte
honom då
och inte nu
heller,men
vi brukar
hälsa med en
nick.Det gör
han föresten
mot alla.
Han var ju
trots allt
the king
i staden en gång.
Ryktet säger
att frun tog
allt när hon
valde att lämna honom.
Han satt barskrapad kvar.
Den fina rocken har
han i alla fall kvar.
Kanske hans
sista värdighet.
Han håller sig
på avstånd från
de etablerade,
men jag har
sett när det
krisar hur
han söker
sig till dem
och tigger
en skvätt här och där.
Han nickar när jag
går förbi och jag
nickar tillbaks.
En stunds värdighet.




Övriga genrer av HenrysDotter
Läst 213 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2018-07-11 23:15



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

HenrysDotter
HenrysDotter