Vi är äntligen jämlika
det krävde bara
att vi flyttade ifrån varandra.

F. ö. är min psykologi uppbyggd på så sätt
att jag når aldrig fram
till min totalaste ensamhet
den där där man krymper ihop
till ingenting
och jag hittar heller aldrig gemenskap.

Jag har lika långt kvar
åt bägge hållen.

Annars är allt på plats

Där jag balanserar på ett hårstrå
över det som skulle blivit jag.

Det hänger på det.