Du frågar om jag ser dig som svensk
Du är ju född här trots allt
Jag drar en suck
Jag anar utanförskapen som föranleder frågan
Jag vet att jag kommer behöva förklara mig
För någonting som för mig känns självklart
Och förmodligen bli missförstådd iallafall
Jag säger nej
Du är nämligen
Bättre än så
För stor för att definieras av andras avgränsningar
För att jag inte tror på länder på det sättet
Lite som jag inte tror på en sån gud som kortsynta begränsade idioter tror på
Sån som man bränner häxor eller bögar för
Sån som finns i småorternas tryckande dömande blickar som tvingar till konformitet
Sån som ska välsigna Amerika eller en drottning eller diverse annat skit
Alltså jag tror på att det är verkliga begrepp
Som verkliga människor tror är verkliga
Verkligen
De känns bara som
Patologiska kvarlevor från en svunnen tid.
Lite som blindtarmen
Eller svanskotan
Jag tror på en sån Gud som är
du
och jag
och vi
och universum
Beskriven i
Bibeln,
Odyssén,
Koranen,
Faust,
Processen,
Främlingen,
Mein kampf,
Sagan om ringen,
Sol och stål
eller i mina
eller dina
eller deras dikter
Jag tror på en sån Gud som inte kan rymmas
i en bok
eller en kyrka
eller en religion
Jag tror att människan skapade ordet
Och att ordet var Gud
Och att Gud återspeglas i varje ord
Vi skriver
Tänker
Läser
Hör
Uttrycker
Jag tror att varje människa
Varje djur
Varje grässtrå
Varje sten
Varje galax
Och varje partikel
Inbegrips i begreppet
Jag behöver inga vidare begrepp
För att känna enhet med
Inte bara människorna
Utan allt
ALLT
Ni som behöver det får begränsa er
Med begrepp som till exempel länder
Om ni vill
Men jag tror att ni i så fall
Säljer er
Billigt
För att låta er styras
av en inkompetent, korrupt och dekadent
maktelit
Jag tänker iallafall för min del låta bli
Att besudla mig med sånt
Så nej
Jag ser dig inte som svensk
Jag ser dig som Gud
Jag ser dig som en människa
Jag ser dig som dig