Ni är alltid nervösa, anspända och bekymrade
Till och med när ni är glada är ni rädda
Bekymrade över nästa ögonblick, dag eller årstid
Och eftersom ni är det är alla era andra människor det
Har aldrig mött en människa som inte är rädd
Ni behöver verkligen oss, mer än vi behöver er
Vi behöver egentligen inte er alls men det är vår uppgift att se till er
-se till att ni har någon som kan lugna ner er och ge tröst
Ni tar allt på så stort allvar
Jag kan ligga och kura en dag, en vecka ja alla tidsenheter som ni delat in det här livet i - inte ens ni själva förstår förresten delningen - 24, 7, 28 - 31, -12 och sedan 365 med veckonummer till det
Min människa gråter över att tiden inte räcker till
Jag kryper upp i dens knä och ligger där tills det blir lugnt, tills tiden försvinner för den
För att inte tala om döden
Alla människor är livrädda för döden
Det är mycket för oss att göra, hur mycket vi än visar fortsätter våra människor med oron och rädslan
De missar allting när de är rädda men vi fortsätter att visa
Jag sveper med svansen där jag sitter framför många av människorna
Några av dem ser mig
De som inte räknar 24 60 7 12 ser mig
De kanske snart går att leka med, kanske snart går att räkna med
som vi säger
Det som de så länge glömt går att minnas