Vi vaknade morgontidigt allihopa utav ett mäktigt brus. Fönstren stod öppna med glugg.
- Det öser ner, sa han
Vi skyndade oss upp ur täckena och kuddarna
som ystra kalvar.
Morgonrockar åkte på och vi klev ut på balkongen.
- Vad bra för skogen, sa han. När det regnar så här
intensivt så går det långt ner i backen.
- Ja sa jag, de andra få skurarna har varit som att vattna med sprayflaska, bara på ytan.
- Mosters blommor får också vatten på sig, sa den lille omsorgsfullt.
Jag kramade honom. Hela sommaren hade han varit med och vattnat i torkan och förstått betydelsen av vatten.
Vi tog oss tid och satte oss sedan tysta tillsammans.
Doft av regn, anda av liv!