Det är ju bara en liten ensamhet som gömmer sig i den stora
bara ännu en låst ask a la Pandora
inuti sover
vilddjur

Ingenting är säkert ropar en stjärna på fall
och den ruggige med gitarr i tunnelbanan
sjunger så starkt att hon måste fånga hjärtat
när det flyger ur bröstet
och stoppa det åter med frostbitna fingrar

Tittar i marken

För runt omkring har alla andra någon annans hand

Det är ju bara en liten ensamhet
som biter sig fast
hur hon än springer
hur hon skrattar och ler
som en fläck på den beigea kappan
därbak där ingen och alla ser

Snöfall tyst som dövar
här går hon och strövar
kommer någon nära viker hon av i en gränd
här går hon, en okänd
ett virrvarr
en vindpust

en liten ensamhet som gömmer sig i den stora