Jag litade som ett barn på din falska fasad,
ett leende tvingas fram, en godtycklig bravad.

Förtjänar något bättre, min börda, din dignitet,
en krossad reflektion, dina lögner, min dumhet.

Ett bråddjup sanktionerat, min alldeles egna pessimism,
släpp aldrig in dem, lömskhet döljs i deras altruism.

För det är när vi försöker begripa vår fantasi,
som vi erkänner vår tillflykt som en sann harmoni.