väggarna sluts
närmare
tätnar inpå
och ingen hör mina skrik

jag är ju tyst och sluten

härinne dör den jag var
och ingen känner mig

det är så det slutar
i tystnad
största möjliga tystnad inför finalen
som pågår ett halvt andetag 
vad mera har ingen återvänt för att berätta

jag vill bli sedd
se mig
jag är inte persona
jag är inte köttets osmaklighet
jag är inte mina ord
jag vill ta mig ut ur fängelset
det stelnande som förkväver
och en enda gång 
bli mottagen
med alla möjligheter jag rymmer och är
jag vill födas igen - ironiskt nog -
det kanske är kärlek