Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vit, heterosexuell, kränkt, man.

Godisbutiken i hyreshuset där jag var barn drevs av en fetlagd kvinna med en brun tax. Taxen var alltid med i butiken som jag minns det och tanten gav den geléhjärtan att äta då den varit duktig eller då den bara fanns i hennes närhet.
Jag vill minnas att hunden saknade framtänder.

Butiken var en Ja-butik. "Säg Ja till frukt", stod det på godispåsarna men det fanns knappt någon frukt i butiken, en liten stålkorg på ett bord framför tidningsstället med ett par halvfärska gröna äpplen.

Vi stack ofta in huvudet i butiksdörren och skrek "JAAA!", för att sedan springa som om vi trodde att tanten skulle komma efter oss med bössa.
Tanten suckade, frustade eller kanske hon bara andades med lungor insjuknade i KOL.

Man kom ner på lördag med en femma eller kanske en tia om man hade tur för att köpa godis, sen fick man stå i fem - tio minuter och pekade på godiset som låg i burkar. "En sån, två sådana, fyra av dem...", tanten frustade, suckade och plockade med sin tång - var det varmt hade en del godis fastnat i varandra och så fick hon ta isär bitarna - och hon suckade, hon frustade.
Hon räknade ihop - i huvudet - alla bitar tills vi kom upp i rätt summa. Fem öre plus tio öre plus ett öre, tills vi var uppe i fem kronor.

Att komma in i sockerdimman var ett företag som kunde ta tid då.

Det här var på Doktor Forselius gata under sjuttiotalet men någon gång i början på åttiotalet som jag minns det öppnade en butik på Kapellplatsen där man sålde Banana-split. En dröm i glass, grädde, maräng, chokladsås - bananen kunde man ju peta bort och de började ganska snart även med godis i lösvikt. Jag vill minnas att det godiset till en början var hutlöst dyrt och jag vill bestämt minnas det som att vi alla ifrågasatte metoden att väga godiset. Hur tillförlitligt är det? Ingen har ju räknat? Kan vi lita på vågen?

Ja-butiken försvann till slut. andra försökte driva butik i lokalen men det gick inte det heller. Jag hörde av en vän som arbetade på ett sjukhem att tanten ifrån butiken bodde där hon jobbade. Hon hade ett stort kort på sin tax med en skål geléhjärtan ståendes bredvid, hon var kraftigt dement och satt hela dagarna och räknade vid ett bord.

Jag kan sakna Ja-butiken, jag kan sakna att det tog tid.
Jag skulle aldrig klara av att vänta så idag, jag skulle bli galen om jag hörde tanten rabbla öressummor - adderande tills hjärnan kokade.

En gammal vän sa en gång att: "Jag skyndar sällan till men jag skyndar allt oftare ifrån".

Så är det. Han hade rätt. Vi skyndar ifrån men förr eller senare ska vi väl komma till också.

Hon hade lockigt hår tanten i Ja-butiken. Påsarna var vita och "Säg JA till frukt!" avslutades med ett utropstecken med ett hjärta istället för punkt.




Övriga genrer av magnus lorentzson
Läst 206 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2018-08-24 10:45



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

magnus lorentzson