Idag kom den där alldeles speciella septemberdagen som sätter en tydlig punkt mellan sensommar och höst. Solen är fortfarande sensommarstark men luftens friska klarhet avslöjar att hösten tagit ett avgörande kliv framåt. Bladen sitter fortfarande gröna på sina grenar och är ännu inte beredda att släppa taget.

För egen del så uppskattar jag de soliga bonusdagar som september generöst delar med sig av. Det var ju inte så längesedan jag satt här i Säröfönstret och betraktade midsommartiden som då visade upp grönskans frodighet och varma solskenskvällar. Nu har årstiden kommit då jag kan se hur solen sakta sänker sig ner i västerhavet allt tidigare på kvällarna.

Samtidigt som jag försöker njuta av de sköna solstrålarna vid söderväggen så fylls jag av ett vemod och en stor sommarsaknad. Denna saknad är något som jag ändå måste hantera för jag vet ju att det kommer en ny vår och sommar nästa år igen. Jag hoppas innerligt att jag får glädjen att uppleva dessa årets höjdpunkter åtskilliga gånger till.