När vinden går däröver

lyfter faluröda löv-
skuggor

hela väggen
utanför fönstret
brusar av färg!

Därinne
hugger dottern
block av trä
ur horisonten,
hissar flak
av ved högt
på en stång
med sin blick
och penna

väljer hon
att skriva
om den tillyxade fågeln,
ung, såsom en örn,
det är klart!

Vinden blåser
inte över järnet,
klottret, klappet av händer
över träet
i den stora hyndans rygg,
medan hon klipper
ljuset från insläppet i taket
med öronen

Stabil trasighet
är kraftcentret i salen

Därute

är dagarna
såsom gräset