Älskade Morbror.

Att stå här framför dig gör mina ben så svaga och utan styrka, saknaden för mig är obeskrivlig. Du är en av de finaste människor jag någonsin träffat och det gör ont i mig att jag inte kan dela mitt liv med dig här och nu. När du lämnade oss så förstod jag inte, jag visste inte....jag kunde inte.

Jag vet mer nu, jag förstår mer nu. Så många frågor, så många tankar, så mycket känslor älskade morbror. Du finns mer i mitt hjärta än vad jag hann berätta för dig och det gör så ont. Att stå här framför dig och inte höra din röst värker i varenda muskel, men jag hoppas du hör min <3

Så saknad