Klostret på höjden och en trädgård med örtväxter. Så säger den förkovrande en aforism av Friedrich Nietzsche från sitt bibliotek: Det som inte dödar det härdar.
Det som nästan dödar förstör, att ens helhet visar blodspår i örtträdgården.

Den resliga gången av det robusta skelettet och ansiktet som visar karaktär. En kropp, en byggnadsställning. Så säger den förkovrande något om dödläget, när man blir torterad till döds av obehöriga människor, som varken vet vad de gör eller talar om. Då reser hon sig upp och går ut i den ljumma eftermiddagssolenoch plockar en passionsblomma, som förvälls i en kittel för att hon inte ska störa sig eller bli irriterad på irritabla, icke finmotoriska beteenden hos Ollefolket. Nej, så gör man verkligen inte, vilket hon själv får betala för. Inte så fina i kanten kantstöter de andra.

Många har förståelse för de kantstötta, men inte alla. Så sväljer jag örten passionsblomma mot lindrig oro och irritation.
Sund själ i en sund kropp. Det var på 1800-talet folk förgiftades, inte i modern tid väl, eller har jag fått allt om bakfoten? Nu förgiftar jag mig själv med en O så farlig ört.


En notis
Här är vi tysta och tar hänsyn. Gemena människor förvisas, medan välvilliga, oavsett framtoning, ska vi bemöta rättvist. Manipulativt folk behandlar vi.