Redan medlem?
Logga in
Återsken
Tänd mig lyset här är så mörkt och kallt återsken
tystnad
havet stormarna och alltid den nionde vågen
inget att vinna inget förlorat
kastar mig tveklöst rasande utför snart älskade är jag där under kristallkronan i hallen en röd telefon med nummerskiva hänger på väggen och den stoppade karmstolen i ek ser dig med nästan svepande rörelser ett lätt frasande ljud ditt hår ännu fuktigt efter badet böjer mig ner efter ett hårspänne men det var hösten och jag
tre fjärdedelar havsvatten framme nu
tystnad
Tänd mig lyset här är så mörkt och kallt återsken
Fri vers
(Fri form)
av
Goraxy 89 Orion
Läst 159 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2018-09-10 11:36 Författaren Goraxy 89 Orion gick bort 2019. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.
|
Nästa text
Föregående Goraxy 89 Orion |