Konsten att som
'inte tala klarspråk'
och istället bli

'än mer otydlig',
trots ivriga påpekanden
om som att

'en ny tolkning'
är att bli
just mer tydlig

och säga det
som känns att
vara en av

jag-figurerna i
en roman av
Jonas 'Kafta' Andersson.

Nu är det
här i och
för sig upptakten

till en lovande
novell eller kort
historia (vad var

det där för
ljud, nu igen,
spökar det här?)

som dock bara
lovar att bli
'lovande' om den

kan bestämma sig
för en genre
(Changer, uttalas eländet).

Kanske kan detta
bli en gren
i OS, problemet

med märkliga deltagare,
saknas inte i
länder världen över.

Det trista i
sammanhanget är bara
att mängden deltagare

har ett tak.
Frågan är hur
många som deltog

'från svenskt håll',
när en av
grenarna hette 'poesi'

eller någonting snarlikt.
Obegripligt nog ansågs
det 'inte gå'

att tävla i.
Vad pågår då
landet runt nu?

(Personerna på bilden
är tillfrågade om
att ingå avtal

med sin egen
tid. Den som
höll i kameran,

samt om klockan
verkligen var slagen.
Soluret var det.)