Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

TANKEDRAMA


Associationer med tillhörande tankar
är en skog.
Mossklädda stenar och stammar.
En porlande bäck.
Syrefyllt och mättat med alla dofter.
Fågelkvitter.
En bris som förnims.

Plötsligt en tanke av odefinierad oro,
ett skönhetsfel,
en fara...
Men vad?

Inträde av lugn igen.
Solstrålar igenom lövverket
som färgar skogen gulgrön.

PANG!!
Igen oro, panik, hot, ondska,
disharmoni.

Sedan tyst,
knäpptyst,
Bara fjärilar i magen.
Sus i öronen, illamående.
Som om någon manipulerar
med humöret.
Tränger sig in i mina
scalärvågor,
kroppens eget elsystem.
Varje synaps styrs utifrån.

Sedan kryper glädjen upp
ur någonstans ifrån, inte
till normal känsla av gladhet.
Nej.

Den bara fortsätter och fortsätter
till lycka, eufori till galenskap.
Tokighet, upp till sinnessjuk.
Fantasin hallucinerar,
huvudet exploderar...

Så sjunker känslan igen,
men då är jag redan död.
Sipprar ner i mossans
grönglitter.
Rinner sakta ut i bäcken.
Blir en del av bäcken.
En liten förorening,
som en rännil på bäckvattnets yta.
Dras ut till en lång sträng,
snirklande runt stenar och
trädstammar i fåran.
Tills jag slutligen förenas
med havet och blir om intet.

***

Nutid förenas med forntid
hela tiden.
Att födas och dö en smula.
Små tankar kan bli
pretentiösa.
Men jag är i grunden en
rätt så odramatisk person.

ÄR KAFFET KLART?




Fri vers av Stefan Viljehammar
Läst 262 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2018-09-23 10:32



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Stefan Viljehammar
Stefan Viljehammar