du kan fortfarande känna spåren av henne
hur hon lutade allt ömt mot dig
villkorslöst som vore du ofarlig
du kan inbilla dig att det var förutbestämt
ligga vaken och se din kärlek gå genom rummet
minnas doften av hennes trådar
som stramades åt för varje missat taktslag
hur du lät henne kliva ut i natten
hur du stirrade in i lampans dunkla sken
varje andetag som undergång
slipa vassa kanter
måla ut tystnaden