Den du föraktar är den enda du ser

Hon i den heltäckta dräkten

Som en fläck på en skjorta, som ett ärr på en len kind

Kan inte alla bara vara lika, rena, kliniska, ordningsamma?

Men när hon är borta träder bakgrunden fram

Som du ser färgen, den omoderna färgen, när skjortans fläck är tvättad

I brist på kvinnan i den heltäckta dräkten föraktar du den som ber om pengar

I brist på tiggare föraktar du den som fastar

I brist på muslimer föraktar du den högljudda, illaluktande på bänken

I brist på A-lagare föraktar du den som de säger att tar dina pengar

I brist på judar föraktar du klasskampen

Inte för att du har det så jävla bra, men du vill ha lite jävla harmoni

När det är jävla harmoni föraktar du kvinnan som vill ha lika makt

När kvinnan fogar sig av ditt sjuka våld försvinner bakgrunden kring dig

Vän, dina demoner är mina demoner

Din kamp är min kamp

Din avgrund är min avgrund

Jag vet att ditt våld är hårdast inombords, att dina dagar är som krossat glas

Du hatar komplexitet, det driver dig till vansinne, jag står vid din sida ändå

Jag går med dig, för jag vet att din kamp inte handlar om de du föraktar

Det handlar om dig och en värld som är svår för dig att leva i

Så du knappt kan andas

Jag går med dig och älskar dig, för jag vet att du också är vacker

Jag går med dig trots att jag hatar dig, för den jag föraktar är den enda jag ser