När jag steg ut från dörren i flygplanet kändes det som att kliva in i en bastu,
bakom ett staket vid flygplatsen trängdes människor som pratade så intensivt med varandra att det lät som en hönsgård.
Jag hade knappt kommit ner från trappan då en man kom fram till mig,
Mr. Andersson please come with me.
Jag eskorterades förbi den enorma kön vid passkontrollen till ett rum bredvid,
där stod tre herrar i kostym, wery welcome to Cuba sade en av dom och sträckte fram sin hand för hälsning, I am the Minister of culture and we will do our best for you to enjoy your visit here, jag hälsade på de två andra herrarna som presenterade sig, en var assistent till kulturministern, den andra var överingeniör på fabriken.
Vi fick varsitt glas men mousserande vin i vår hand, cheers sade ministern, great friendship to our contries och vi skålade med varandra.
Utanför terminalen stod tre svarta limousiner och väntade, kulturministern överingeniören och jag steg in i den mellersta bilen som hade små svenska flaggor placerade på var sin framskärm.
De två andra bilarna var uppenbarligen ministerns livvakter.
I rasande fart körde vi till hotellet, det var det lyxigaste hotellet i Havanna alldeles invid beachen, det här är det hotell som Chrustjov brukade bo på sade dom.
Ministeriet stod för alla kostnader , jag fick ett kort som berättigade till fri mat och dryck på hotellets fyra restauranger och uppträdande av olika slag.
I will pick you up in the morning at 9 sade överingeniören, have a good nights sleep sade de andra, det började redan bli sent på dagen.

Min resa började med det östtyska flygbolaget Interflug från Arlanda till Schönenfeldt i Östberlin där bytte jag plan för destination Havanna , Interflug och Cubana var de enda flygbolag som trafikerade Cuba från Europa, dom hade tillstånd som enda flygbolag att använda Madrids flygplats som transit.
Interflug använde Illusjin 11 -62 på sina långlinjer det var ett modernt 4 motorigt Sovjetiskt flygplan bekvämt men med mycket hög ljudnivå.
Maten var som överallt i kommunistländer torftig.

Nästa morgon hämtade överingeniören mig i sin egen bil, det var en gammal Buick
av 1956 års modell, den hade stort glapp i ratten och skramlade förfärligt you must exuse me , sade han,we almost only have old american cars here in Cuba.
Han manövrerade skickligt bilen i den glesa trafiken med ständig snurrande på den mycket glappa ratten

Fortsättning följer när jag får tid att skriva