natriumhimmel
surret från ett lysrör och stegens eko mot betongen
genom viadukten
lämnar stadens sista utpost
där skogen bildar vägg

i natt har ni samlats på andra sidan vägen
bakom svarta barrdraperier
i pelarsalens mörker
för att möta mig

men jag är inte längre rädd
för era kvisthålsögon och mossmunnar
för jag har kommit
för att möta er
och aldrig vända om