Det är blålila.

Det är orangerött.

Det bultar och jag tystar men hjärtat bultar.

Det bultar i halsen. Klumpen i halsen. Besvikelsen. Hopplösheten.

Jag vill bara hoppas. Stoppa inte mig i mitt hopp.

Stoppa tid. Stoppa tankar. Stoppa gråten. Stoppa saker i munnen. Tänk inte. Det har gått snart tre år.

Gråt men gråt inte.

Gör nåt. Nej gör inte nåt. Vila.

Våga vila.

Nej.

Nej.

Nej.

Jag har inte gjort det.

Jag vet inte hur en gör.

Jag är så trött. Och ledsen.

Och jag saknar dig så.

Börja lev igen.

Snälla börja leva igen.

Snälla sitt i köket och låt mig höra dig prata, här när jag ligger i rummet bredvid.Som förr.

Men det är inte mitt kök längre. Inte mitt rum längre. Ny färg på väggarna, andras möbler.

Du ligger.

Du ligger i jorden.

Vad som är kvar av dig.