Mellan ringsignaler
och röksignaler

hör vi oss själva tala

på stora avstånd

i dimmor och skuggestalter

i sprakande lurar

i himlar av nedfrysta stjärnor
och växande tystnad

Mellan röksignaler
och ringsignaler

hör vi oss själva tala

bakom dörrar

genom väggar

inuti mörker

bakom gränser
som ingen kan nå till

efter natten

i ett vägskäl
med miljoner tvivel
och ett enda svar

på vad vi visste

Och just vart...
vi är på väg

så snart igen

en annan vecka

ett annat liv

med efterskalv

~Deja nu~

bland så många
förlorade dagar

var har vi varit

vem var vi då

på den andra sidan

om den natten

Vilka var ljusen

vem var dom tysta
i den dimman

hur kunde vi höras
utan ett språk
som någon kan förstå

Var det med skrik
eller med tystnad

skuggor eller ljus
från halva dagar

händer framför händer
med flera år
till varandra

som målar dagen

på tomma väggar

i tysta fönster

i ensamma ögon

sent om natten

den sista timmen
i universum

den sista dagen
när våra liv
ännu fanns

för att besvara

för att teckna
någon slags framtid

i livets tystnad

ur en dimma

Mellan ringsignaler
och röksignaler

hördes någon tala

kanske var det vi själva

kanske var det du

kanske var det jag

som stod kvar

med trasiga vingar
svarta av tvivel

i en dimma
av mörker och tystnad

så målade vi livet

på fel sida
om våra kvällar

med helt andra ord
än dom vi visste

så besvarade vi
den enda frågan

vi hade kvar

till varandra

Och som i ett eko

tillbaka

till oss själva