utanför kvittrar morgonen sin yrvakna visa
löven sjunger i renaste guld
träden betraktar oss med sina allvarliga
huvuden sänkta
hösten har snart andats
sina sista andetag
i en driva av guld och brons
jag fryser fast i vinterns land
bland vinterns snöklockor
och drömmer om
dagen när du når min strand
då är lyckan en båt utan segel
som styr över havets spegel

in mot land