Den gröna kanten vid fjällets fot med de vita husen.
Snön på toppen av fjället, vatten som ringlade sig ner efter fjällets kanter.
Fjordens svarta vatten med krusningar.
Vi tuffar fram i sakta mak, seglen hänger slaka det var absolut vindstilla.
Vi närmade oss ett hus som låg helt för sig själv på slänten nedanför fjället och gick in till deras brygga, det fanns endast en liten öppen båt förtöjd där.
Ned för slänten kom en ensam äldre kvinna gående, hon hälsade oss välkomna och vi frågade om vi kunde få förtöja.
Hennes man var ute och fiskade och väntades hem först om flera dagar.
Hon bjöd oss upp till huset för en kopp kaffe och vi satt länge och pratade.
Vi undrade om det inte var ensamt, all bebyggelse var en bra bit bort
den enda förbindelsen var med båt.
Hon verkade inte förstå vår fråga, vi har det bra här sade hon, barnen var för längesedan utflugna och bodde söderöver.
Är det inte kärvt på vintern , det går an sade hon, vi trivs här.
Det var öronbedövande vackert, bäcken från fjället rann ganska nära huset och ett svagt porlande hördes hela tiden.
De enda husdjur dom hade var några getter, en katt syntes också till.
Till sist sade vi hej , tackade henne kastade loss med destination Hammerfest.
Det sista vi såg var hennes tunna gestalt på väg upp till huset, vi vinkade men vet inte om hon såg oss.