Hastande längs det kalla Stockholms gator
En dödsprocession utan ett lik
Snön faller, tynger mitt sinne
Fullt ut grämer mitt minne

År passerar och nya generationer tar vid
Vid kanten av Liljeholmsbron "bränner" det ej mer
Torka tårarna min älskade ty möjligheterna de blir fler
När historien skriver ett nytt kapitel

Är det mitt fel att kalla betongkomplex tar vid?
Är det mitt fel att jag ej ids segra i varje strid?
Är det mitt fel att svart slåss mot vit?
Är det mitt fel när fundamenten raseras?

Jag kan ej behärska mig bland tomma ögon
Stilla likt en guldfisks dundrar tunnelbanan vidare
Osaliga andar vars själar passerar förbi
"Lille vän, vad ska det av dig bli?"

25 år har passerat när boken stängs för gott
Tyngden lossnar och du är fri
I ett Sverige kallt som is
Grått av det mest själsdödande dis