Kärleken
Den ropade
Och gav eko

Men gled mig ur
Händerna
Och försvann
Som en fågel i skogen

Eller ett löv på marken om hösten.

Likt en Björn, gick den i ide
Och tog en vintrig sömn för att aldrig vakna igen.

Kvar
blev
ett tomt
hjärta
i en själlös
tillvaro.

Vargar som ylar

Frost som biter

Mörker som tilltar

Kallt och rått

Och ett oåtkomligt hjärta slungad till skogs

åt ulvarna att förinta