1995:
Jag börjar skolan efter lovet, och umgås mycket med en tio år yngre klasskamrat, Sebastian, en skön kille, och hans tjej Linda som också går i klassen. Annika och jag ses, hon gråter och jag tröstar henne i min famn.
En tjej i klassen äger ett litet hus strax utanför stan, som hon vill hyra ut. I slutet av januari flyttar jag dit, får hjälp av två killar i klassen. Kråkebo ligger i ett skogsbryn, 8 km från stadens centrum, 35 kvadratmeter stort, vatten i brunnen och utedass. Det är lugnt och skönt på landet. Katterna trivs. Jag mår periodvis ganska dåligt denna vinter och är borta från skolan ibland. Jag är trött och känner mej deprimerad, trivs inte i skolan. Anders har också mått dåligt, i ett olyckligt förhållande. Han lämnar denna kvinna, och träffar på krogen sin blivande fru Marie. De umgås intensivt och Anders försvinner ur mitt liv.
I maj fyller jag trettio, men har ingen fest för familj och vänner. Känner mej ensam och övergiven. Skolan slutar och jag blir inte antagen till hösten. Jag jobbar i skogen och sågar ner torrgranar till ved. Lånar en motorsåg av godsägaren i utbyte mot att jag sågar ner små träd längs vägen till mitt hus.
I juni går jag på fest och träffar Amanda, det tänder till mellan oss och vi ligger med varandra. Hon ångrar sej efteråt.
Jag hänger med ett gäng upp till kilsbergen där det är ravefest. Vi dansar loss hela natten, vilket är härligt. Jag cyklar hem två mil på morgonen. I början av juli får jag en öroninflammation, det regnar mycket denna månad, och jag tillbringar mesta delen av min tid hemma. I augusti kommer värmen och jag sover långt in på eftermiddagarna, och missar värmen. Jag är mycket ute och cyklar. Jag går på en fest hos grannarna, ingriper i ett bråk mellan två killar, är uppe till morgonen och dricker för mycket. Ligger extremt bakfull dagen efter. Hela havet stormar i huvudet. Jag tror att alkoholen triggade igång min bipolaritet. Jag lovade mig själv att aldrig bli så sjuk igen, och det löftet har jag hållit.

I början av september går jag på en stor fest på ett cafe i stan, mår inte så bra, men är trött på isoleringen hemma. Jag träffar Amanda där, hon ser att jag inte mår så bra. Vi går upp på övervåningen och ligger och håller om varandra och pratar till sent in på natten. Vi har det väldigt fint tillsammans.
Hon får mig att må bra. När vi återvänder till nedervåningen så har festen slutat och det är tomt, och larmet går. Vi flyr ut och skiljs åt.

Jag träffar två tjejer på krogen. En helg följer jag med dom på en fest, hos några som varken dom eller jag känner. En kille där börjar psyka mej, det pågår någon timme. Jag försöker tala mej ur situationen, och lyckas.
Jag har köpt en kamera, och är ute och fotograferar mycket. Amanda och jag har en bra kontakt, vi skickar band med blandad musik till varandra.
I början av oktober åker jag till Stockholm och hälsar på min syster Ing-Britt ett par dagar.
Hon skäller ut mej för att jag tar avstånd från vår mamma. Jag träffar Amanda i gamla stan, sen åker vi hem till hennes lägenhet på Lidingö. Vi har en fin dag tillsammans. Amanda jobbar på ett hem för utvecklingsstörda, och samma dag har hon blivit attackerad av en kille. Vi har sex på natten, väldigt bra sådant, och hon viskar: "Johan!.."
Dagen efter så mår hon sämre, tagen av incidenten dagen innan. Vi skiljs åt och jag tillbingar några timmar i Stockholm, fotograferar och promenerar i gamla stan. Vi möts och äter middag på en vegetariskt restaurang. Hon mår dåligt och vill inte umgås mer, och vi skiljs åt. Jag känner mig konstig på vägen hem, och jag förstår idag att min bipolaritet satte igång med gränspsykos och mani.

Samma höst i november börjar jag jobba på stadsbiblioteket, ett beredskapsarbete. Jag sätter tillbaka böcker i hyllorna, ett ganska tråkigt jobb, men det är skönt att ha någonting att göra på dagarna. Amanda och jag håller kontakten, och jag mår dessa dagar bra. I december går jag på min bror Leifs fyrtioårsfest. Jag känner främlingskänslor inför familj och släkt, men Leif blir glad över att jag är där. Efter festen så går jag på krogen, träffar en kvinna, Carin, fyra år yngre än mej.
Vi får direkt god kontakt och vi går runt på olika barer. Jag jobbar vidare på biblioteket, och firar julen med delar av familjen, en ganska trist jul.
I mellandagarna hjälper jag Susanne att flytta, sover över hos henne, hon har tagit slut med sin kille. På nyårsafton är jag och Annika på stor fest, jag sover över hos henne och vi har sex dagen efter.
1996:
Det händer inte så mycket i mitt liv i januari. Vintern är kall. I slutet av februari kommer Amanda till stan, vi ses på en krog, och tar sen en taxi hem till mej. Hon lämnar mej dagen efter. Jag går på fest hos Susanne tillsammans med Anders, vi har ganska trevligt och kul.
Jag strular med jobbet, kommer för sent på morgonen. Något slags tvångsbeteende?
Jag får sparken. Kanske det jag ville?
Jag träffar Amanda igen, vi går på cafe, och vi kysser varandra innerligt och ömt.
Vi går med ett gäng på krogen på kvällen, och vi sover över hos en vän till Amanda. Vi ligger med varandra, och dagen efter har hon svårt att mötas. Jag blir sur på henne, tror att hon ångrar natten.

Jag åker och hälsar på Carin, jag tar ett bad, och hon matar mej med bläckfisk. Sen blir jag förförd utav henne. Vi inleder ett förhållande och umgås intensivt denna vår, väldigt förälskade. Jag börjar ett nytt jobb på en liten skivaffär, åker på skivmässor. Carin och jag har samma humor och vi skrattar mycket.
Jag träffar min psykoterapeut Carl-Erik för avslutningssamtal.
En morgon före jobbet så hälsar jag på hos Annika, hon ställer på mej; "Vad vill du mej?!", och går och lägger sej igen. Hon har varit utomlands och köpt whiskey till mej, jag tar flaskan och sticker. Jag är aktivt bipolär denna vår. I maj kommer Carin hem till mej, och vi tillbringar dagen och natten tillsammans, vi tittar på "Mannen som slutade röka" och har roligt. På natten i sängen berättar jag för henne att jag fortfarande har känslor för Amanda. Hon blir rosenrasande och kastar ut mej.
Jag cyklar hem, moloken, och samma natt kommer hon hem till mej, och tycker att vi iallafall ska vara vänner. Jag blir osams med ägarna till skivaffären, och slutar detta arbete.
Jag börjar efter en tid jobba på ett fritidshem. Carin och jag fortsätter att umgås men hon har tappat förtroendet för mej, säger hon.
Det blir sommar och i juli är jag färdig med beredskapsarbetet, har jobbat in min A-kassa, vilket är befriande då jag alltid haft socialbidrag. Jag hjälper en dag Susanne att flytta, det blir en maratonflytt som pågår in sent på kvällen, då hon är en prylsamlare. Efteråt åker jag till Carin, och vi åker på en biltur. Strax utanför stan så kör jag bilen, utan körkort. Jag är manisk. Jag får infallet att stanna bilen, och bara någon halv minut senare så kommer polisen. Jag får blåsa i ballong, har druckit några öl. Carin drar snabbt en historia, och polisen släpper oss. Förskräckta åker vi hem till henne. Hon åker för att arbeta i sin barndomsstad Katrineholm, och jag lånar hennes lägenhet i en vecka. Jag är trött efter arbetet och sover mycket.
Sommaren går och Carin och jag åker på en kort tältsemester, vi hittar en katt på en mack, som hon tar hem till sej. Hon bär på mycket vrede, och den riktar hon ibland mot mej.
Vi har det inte så bra tillsammans, men har samtidigt svårt att vara ifrån varandra.
Carin äter tabletter, treo comp, och jag blir upprörd och kastar pillerna i toaletten.
Min syster Iren blir ihop med sin före detta man Anders igen, vilket jag har svårt att förstå.
En kväll i början av september går jag och Anders på krogen för att fira hans födelsedag. Jag blir full, och väldigt ömhetstörstande, åker hem till Annika, kastar sten på hennes fönster, men hon ringer polisen. Jag åker också hem till Carin, men inte heller hon tar emot mej. Olycklig cyklar jag hem. Hösten går, och jag och Carin fortsätter att umgås. I början av vintern tar jag slut med henne. Men efter ett tag så träffas vi igen. Det är ett väldigt tärande och rörigt förhållande. Anders och Marie får en son, Martin. Jag firar julen ensam med katterna. Är omtumlad av livet de senaste två åren, då jag till viss lägre grad varit bipolärt manisk och gränspsykotisk. Jag saknar Amanda. Hade vi bott i samma stad så tror jag att vi hade varit tillsammans.