Jag säger adjö
till den skepnad och
illusion jag trodde var mig själv.
Jag är sänkt.
När jag kippar efter andan
så står jag på ytan och
trycker ned mig själv
jag är ensam som står till svars
över min historia och
slutet på mitt
kapitel.
Livet är min största fiende
och min allra bästa vän
Jag är min egen skapelse
av förstörelse.
Mitt vinnande av
mitt försvinnande är en saga
som jag inte kan försvara,
eller förklara...
så jag låter det bara vara.
Livet är en skör lösning som jag
spiller ut över bordet
på mina kläder och min hud
men jag har mod över det.
När jag kollar mig i spegeln bemöts jag av
någon främmande
utan att möta min blick
så undrar jag över livet jag fick
jag undrar om jag kan vinna över det
en fråga jag tvivlar på att få besvarad.
Jag är en levande dödsfara med
glasklara ögon .