Ordet, "tillväxt", är sammansatt av leden, "växa", och "till";
och att växa till sig, utvecklas, i bemärkelsen att förgrenas,
fördjupas, och nå en ökad komplexitet utgör något av livets
själva essens; att i varje given situation försöka nyttja de
potentiella fördelar en kontinuerlig interaktion med
omgivningen erbjuder. Om, "tillväxt", är en grundläggande
egenskap hos livet självt så utgör den också en central del
av vår egen adaptiva förmåga.

Inom den samhällsekonomiska sfären har tillväxt vanligtvis
syftat på ökad volym i produktionen av varor och tjänster.
En kontinuerlig tillväxt av den industrialiserade världens BNP, sågs under"rekordåren" på 50-och sextiotalen länge
som något självklart. När så industrialiseringens negativa
effekter på klimatet blev alltmer påtagliga, försköts
perspektivet och synen på tillväxt blev mer komplex och
problematisk.

Romklubbens rapport, "Tillväxtens gränser", såg just denna
syn på ekonomisk tillväxt som miljöproblematikens kärna;
dels genom de negativa effekter på miljön som blev alltmer
uppenbara, dels tillväxtens till synes omätliga uttag av
ändliga naturresurser; något som i förlängningen antogs
leda till råvarubrist och samhällskris.

Allvaret i klimatförändringarna och det hot de utgör mot
vår överlevnad blir alltmer påtaglig; om och när linjen
bryts, när det manöverutrymme vi har imploderar och
vi sugs in i kraftfält bortom vår kontroll, lär frågan om
tillväxtens karaktär och väsen få en helt annan dignitet.

Paradoxalt nog, tror jag att vårt hopp och våra möjligheter
att avvärja en annalkande klimatkatastrof ligger i just det
faktum att, "tillväxt", utgör en djupt integrerad och essentiell del av vår natur; reflektion, idérikedom och initiativkraft är då bara några av dess manifestationer.

Innovativa förbättringar av existerande ekonomiska och
tekniska produktions-och energisystem, bör efterhand bli
synonymt med allt mer miljöanpassade och skonsammare
produktionssätt. För en samhällsväv med ny skyttel och nya
mönster krävs, som jag och så många andra ser det,nya sätt
att närma sig en till sin natur essentiell och positiv kraft,
"tillväxt".

Romklubbens rapport, "Tillväxtens gränser", lyfte fram och
synliggjorde de hot mot miljön och vår egen överlevnad som låg i förlängningen av de utvecklingslinjer de drog upp. En klar parallell går att dra till den amerikanske författaren Rachel Carssons samtida publicering av sin bok, "Tyst vår", ( ) som synliggjorde DDTs och andra bekämpningsmedels förödande inverkan på djur och växtlighet, på ett ekosystem vars begynnande kollaps redan var en realitet.

Vi människor har förmågan att ta till oss negativ men relevant information, om än ofta i ett sent skede av en destruktivt och hotfull utveckling. Ett mycket bra exempel på detta är upptäckten på 70-talet att utsläppen av freongas och andra kemikalier var på väg att förstöra atmosfärens ozonskikt; den livgivande sköld som, bokstavligt talat, skyddar oss från solens skadliga ultravioletta strålar.

Genom snabba och beslutsamma åtgärder och ny teknik har detta hot avvärjts. År 1987 antogs Montreal protokollet som förbjöd användandet av ozon-förstörande kemikalier, och vid mitten av 1990-talet hade ozonlagret stabiliserats; en bit in på 2000-talet så uppvisade det klara tecken på återhämtning och beräknas att ha nå sina ursprungliga 80-tals nivåer ca 2075.

Det indikerar starkt att "tillväxt" också är, vad som synes vara, vår nära nog outtömliga kapacitet för nya veten-
skapliga landvinningar, innovativ teknologi, samt vår potential till att i tider då våra samhällen utsätts för svåra utmaningar, komma samman i konstruktiva och beslutsamma ansträngningar.

Trots vissa samhälleliga strukturer som ännu inte kan nyttjas fullt ut för att stävja klimathotet, ser vi alltmer av en samlad och kraftfull global mobilisering av medborgare, politiker, näringsliv och organisationer; förhoppningsvis med förmågan att förlösa den skaparkraft vi vet att vi faktiskt har.



----------------------------------------------

Teckningen är min egen och är inspirerad av två personer i den franske målaren, Pierre-Auguste Renoirs målning,
"Roddarnas frukost", 1881.