Ett långsträckt strandparti vid havet havet havet ser mig stå där helt allena iakttagande och dyningarna kommer rullande in slår mot stranden människor passerar och försvinner ur sikte medan sorlet av deras röster stiger och sjunker stiger och sjunker i bruset av vinden och vågorna saknar dig nu minnet av dina tårar och ditt skratt där på stranden finns en liten utbyggnad i betong en pir omgärdad av en låg mur som skydd och där är platsen vart människorna parvis söker sig till för att komma närmare det omslutande havet och vågorna står de där tillsammans kanske livligt diskuterande någonting vända mot varandra kan man höra enstaka spridda ord ur konversationen som pågår en stund för att sedan avslutas i en begrundande tystnad inför elementen men strömmen av människor avtar liksom sorlet av deras röster och allt färre par söker sig ut på piren medan färgskalorna blir mer dämpade i bruset av vinden och dyningarna som fortsätter att rulla in och förblir oförändrade kvar till sist det enda man som iakttagare kan förnimma.