jag har drabbats av missmod
nu är jag inne i en period
när mina dikter inte bara är få
de är dåliga också

hur ska jag få tillbaka min glöd?
bristen på inspiration blir min död
”det är väl bara att skriva?” tror nån kanske
det känns som om jag bara radar upp kliché efter kliché

men jag har ju ingenting att säga
jag vet inte hur jag ska gå tillväga
för att komma igång igen
poesin har flytt och jag vet inte hur jag ska hitta den

jag måste få till en nystart på nåt sätt
komma ut ur det här jävla mördande mörkret
hitta flytet och flödet jag hade i mitt skrivande
hitta tillbaka till känslan när mitt diktande var givande