Du bara som finns där, när en annan som mest verkar behöva dig.
En att tala om det mesta med och lyssna verkar du som göra också.
När jag frågar sedan har du som alternativ och vinklingar på 'kanske'.
Inga färdiga lösningar möjligen.
Men du kan berätta om Greta eller Kurt.
Den ena är din kusin och den andra bor i Örebro.
När du har berättat hur en annan människa kan ha det och du gjort det med din varma och trygga röst.
Tystnar du och så är vi tysta tillsammans i rummet och tiden.
En får vara och så bara städar vi litet eller tar en promenad och allting lägger sig till ro för en stund.
Det vi gör tillsammans, det ger mig en sådan vila i själen och när du väl är borta, rest till Australien (down under) saknar jag våra stunder tillsammans.
Men bara att skänka dig en tanke då och då, är som att bära med sig en skimrande hemlighet eller givande kudde att trycka till sig.
Bara att tänka på dig och minnas dig utan harm eller vrede känns gott i hela ens varelse.