Solen glittrar genom himlen,

tärningar kastas i yllevantar,
tappas i snödrivor,
göms inför ögon,
liksom gummistövlar drunknar,
i sommar vattenpölar.

Jag biter mig i insidan av kinden,
tänker, att,
om jag alltid ska vara rädd,
för blickande hjärtan i ögon,
så, kan jag ( likagärna)
leva i ensamhet.

Jorden åker på rymdens räls,
jag tänker,
att jag nog inte ska någonstans.