Jag räknade kallt med att Robin skulle berätta om "renoveringen" av toaletten för hela klassen så snart han klev in i klassrummet igen. Frågan var om någon skulle gå på min lögn. Monica skulle det absolut inte, hon genomskådade alltid mina och elevernas försök till bortförklaringar. Bäst att ta vara på varje minut så länge fristen på toan varade.

När ljudet av Robins kängor tonat bort drog jag ett djupt andetag, fattade åter tag om det vackra locket till den lilla ornamenterade trälådan - och lyfte det.

Innehållet överträffade mina förväntningar. Prydligt sorterade i fack låg vapen och spelpjäser av olika slag. Svarta stavar och glödande, dinosaurier i olika färger från sammetsgrönt till svart, två tomtar och någon slags märklig fågel - eller var det kanske snarare en fågelskrämma? Hur skulle dessa underliga pjäser användas?

Jag lyfte på locket till den stora lådan och hittade vad jag sökte: ett häfte med spelregler, tummat och fläckigt. Tyvärr var dock nästan alla bladen utrivna. Spelet måtte ha varit flitigt använt? Bara sidorna på ryska och serbiska fanns kvar, och jag var inte bekant med något av språken. Jag fick helt enkelt improvisera.

Jag räknade spelpjäserna: sexton stycken inklusive tomtarna och fågeln. Fyra pjäser i vart hörn verkade som en vettig strategi för en startuppställning. Jag blundade, greppade pjäserna och ställde dem på plats.