Jag äter upp hela världen

När jag blir ledsen

Äter hela världen upp mej



Huvudet knakar 
svider som spikar
borrar långsamt igenom min hud
på bordet piper telefonen
jag låtsas inte höra
rödprickiga hästar springer igenom mitt huvud

 Långa mörka gångar 

monsterflickan drar mej i håret
vill att jag ska följa efter

Jag kliver in i spegeln. krossar glas



För din skull


Ögon blir större
En dag mindre

för din skull

(Flickor med gröna ögon vågar ingen säga emot )
(Pojkar med lockigt hår vågar ingen säga emot)







Imorgon ska jag bort.


Säger till månen:

Jag finns visst.
 
 


jag ska




(FÖRLÅTA VÄRLDEN)
den gamla. säga hejdå.
inse. (HITTA NY VÄRLD)
efter tåget. 
     hemma igen.


för en stund




Ny familj
Gammalt te
Gamla skor

Tio dagar av oavbruten vila



Var han alltför nära
sig själv?



Skuggor kommer att inse

Vi äter varandra



När ingen vill veta av oss

’Välkommen hem ’


jag önskar att jag var någon annan igen 
en häst
ett halsband
en prickig sten

Mitt liv i en trollsländas ögon


: :



ska vi leva såhär?

Inhandlar snö och blod

Jag längtar nästan hem

hans ögon är uppspärrade och
ansikte rött, hår som ett lejon

Jag har svårt att avgöra kommande attack
 om det är ett hot, en ritual som vill få oss att bli uppätna
eller bara en vänlig tillsägelse för våran egen skull

ni måste äta
ni måste sova
ni måste skaffa er ett liv

det är därför ni är så instabila
(det är du som är instabil)
vi är bättre på att gömma oss



Fredag (onsdag.):               

Elektriska sprakningar rör sig genom mina ögon
Ihåliga, långa, tunna trådar 
Blinkar tre gånger. 12:12 betyder inte tur längre. Lyckan har vänt.
Solen är upp och ned. Jag är någon  jag inte vill vara.  

Hur många gånger 
ska detta behöva hända?

Allt försvinner. Dunstar. Tynar bort. Hjärtat på min hand som en gång var rött smälte bort i duschen.
jag minns inte att jag duschade.
den hemska obehagliga tomheten av att inte minnas någonting.
Jag sa ju att jag är en delfin, men det är ingen ursäkt att skära mej i benet med ett hårspänne.

madrass. Dimma. Tysta steg in till toaletten.
Bob hund sjunger: '//jag har pratat sönder. jag har talat ut.
om jag tänker efter, har jag inte sagt ett ord//’.


Ansikte. fötter.
Alla namn
Alla datum
De går inte att radera. 
Jag tappar bort mej själv. Igen. ihåliga ekon av ord som en gång betydde allt.
Nu är de påväg att betyda ingenting. Tuggar grönsaker, alldeles för högt.
Tystnad och Stilla.
Försöker återkalla minnet
Det är för sent. Jag hittar inte.
Jag VILL men jag kan inte.

ihåliga blommor och ord som inte går att glömma.
Hur lång tid ska det ta innan bladen äts upp av en drake och ersätts av en annan drake?

(I hemlighet) Under vatten
Där ingenting andas. bara kvarlevor att hjärtats funktioner.

Katten äter fisk och tefat.
Du äter mej.

I hopp om att sluta tänka
En plats att vila och sova

Kanske blir allt bra till slut.

De vet ingenting egentligen.
 Du vet ingenting. ingen vet någoT. om någon annan än dig själv
giftiga spindlar åt upp min vackraste dröm
Nej. Det var jag själv som svalde spindeln. Och åt upp drömmen.
åtminstone vill de att jag ska TRO det.

rätt ut i luften. Fritt fall.

Saker är inte som de anses vara

Jag finner lugn i mina drömmar
Hon bakom glaset är en annan

Vi har olika namn

Jag mår illa av saltsmaken.
Blommorna börjar sakta smälta mitt framför ögonen på mej

De vet inte om att jag blundar. Blöder blått.
Varför finner vi glädje i att förstöra oss själva? Vad är det för mening med att skadas?
Träd och vingar är ömtåliga ting. de går snabbt sönder 

Trillar ner i ett hål
Kanske är det dags

Kanske är det för att vi på något sätt redan vet att det som gör oss lyckliga inte kommer stanna kvar.
Det gör ont. Att inte veta Och rymdskeppet har bara få platser som tar oss med till galaxerna och stjärnorna
Och inte bara halvvägs. Det är ännu färre som får chans att stanna där en längre tid.
              

Snart återses min stjärna

Är jag en av dom



En egen sorts tröst



Jag reste i det rymdskeppet en gång.

Om du lämnar mej är jag aldrig densamma som jag är nu.
Ibland tänker jag att det är ett trolleritrick att ta sej nära en annan människa, en cirkustämjning på liv och död.
Att vi ändå kommer förlora i slutet
Vi vet bara ännu inte vem, jag eller du. 
Du eller jag
Kanske är det vi båda.

?Du ger mej hopp i vinterdöden

Imorgon klär vi granen
Ett huvud istället för stjärna
Ögon istället för kulor


Jag önskar dig det bästa

Ska vi gå dit tillsammans?


Du har ändå förändrat mitt liv.
Även om du försvinner nu



Ingen känner mej egentligen. ingen alls. inte på riktigt.


Blommorna gråter
Snön färgas röd

’Julen är här ’


Jag mår illa av tanken att de äter upp mej.

Jag äter inte nudlarna. Nudlarna äter mej. 
Allt som jag rör vid äter på något sätt upp mej inifrån.





Fredag (efteråt) :


Det sticker fortfarande i benet. Dunkar. hårt. Jag försöker att inte låtsas om det.
Tänker på fjärilar och hallonsaft. Det får en alltid att må bra, eller hur?
Hennes klänning är röd och lång och går nedanför fötterna.

Det gör ont, men inte lika ont som orden du sa.
känslan jag kände igår. Nu är allt borta.
 hjärtat runt halsen håller återigen på att lossa. Du är hungrig och jag tänker bara på blod.



idag (fredag) igen :


Solen kom tillbaka. du med.
jag inser mer och mer hur snabbt saker och ting kan ändras. borta till tillbaka igen, nära till långt bort. Och så röda droppar blod. jag vet ändå alltid vart jag har dej.
även om elvispen sprängs och jag börjar krypa runt på golven med spikar i fötterna så kommer en osynlig hand komma ihåg mej.
drar med mej upp. förvandlar mina naglar till regnbågar. 
Jag går barfota i snö.Han har mössa på sommaren.
har trollspöt redo i fickan ifall någon leker med mitt liv. Beredd att gå till attack mot udda fotsteg.
 Jag är rädd för dej när du ryter som ett lejon. men 
alltid efter så blir du dej själv igen 
och jag är samma som jag var innan.
 Det sticker i högra benet. Någonting vill ut.

det är du som håller kniven 
det är dej jag borde attackera
hon sa ,

Jag vill vara en häxa. men häxor ler inte. du ser alldeles för snäll ut.
Då återstår bara att gå därifrån. den sista rörelsen som är så otroligt svår.

Jag hatar att gå ifrån dig fastän jag vet att vi ses snart igen.

flodhästvingar och änglar
i långa rader små som små prickar fast de är levande
båda har vingar , tvåhundra änglar på vänstra sidan ,tvåhundra flodisar på högra sidan…..

Jag har en sovande flicka på min stol
hon tittar på mej ibland


En långhårigt djur ligger
i speldosan och sover
ingen vet om hon är sovande eller letar efter ett hem


Tack för att du finns
Om än osynlig


Han bygger egna vapen med händerna 
Tänk att ha en sån pappa va
Han kommer alltid att fortsätta
Men han kommer aldrig röra nån 


Det är inte bara ni som är ledsna 
Alla är ledsna 
Varenda människa 
Fast de hanterar det på olika sätt


Hon trodde det flög spöken från träden 
Hon tror fortfarande det 
Hon blev aldrig riktigt normal.
 
Det jag gjorde på lektionerna var att sitta och rita på kroppen
olika tecken som ingen Förstod
Hemliga tecken på mej själv 


Jag var inne på toaletten och slog sönder speglar 

Jag kommer aldrig göra så igen


alltför många samlar på skuggor i burkar utan att veta vad de ska göra av dem.
 Skuggor och rivsår och brev med onda eller sköra ord som 
ber om förlåtelse.

De finns alltid där.

tills du ger dom till en varg eller ber en eldsprutande drake sluka dem.

Om nätterna ibland när jag inte kan somna brukar jag be mina mjukisdjur sjunga godnattsånger för mej. De väser ord som tycks komma från underjorden.
De tilltalar inte många ,men de tilltalar mej.

En tröst i blåa ögon

Sedan syr jag ihop såren med silvertråd.
Då blir allt bra igen.
 då börjar en ny dag En ny saga i boken som ingen ännu vet hur den slutar.

Det är det jag gillar allra mest.
?En hand över pannan
Dags för ett bad, tänker jag tyst.
En alldeles för stor spegel och…. .

ibland när jag är ensam vet jag inte vad jag gör. jag skriver oändliga brev som jag sedan sparar i lådor för att jag inte har någon att skicka de till, börjar damma golvet tusen gånger om eller målar märkliga teckningar i taket.
Ibland pratar jag till och med med mina krukväxter i badkaret

orden ekar tills natten kommer
Jag faller in i en tyst dröm och glömmer bort att jag är ensam.
 sedan när jag vaknar igen är känslan tillbaka.
 Jag är mejsjälv igen,
i samma rum som jag var igår och imorgon

i samma rum som himlen andas.

Allting är likadant.
Spegeln speglar mitt trassliga toviga hår ,trasiga läppar och bleka kinder. ögon som svarta planeter. Jag somnar ännu en gång.

Eftersom ingen läser hennes brev brukar hon svara sig själv.

Hej kära du.
Jag hoppas du har det fint bland träd och tankar
Vi kan väl ses någon dag snart?

Hon säger att solen talar till henne.  
 min vita varg


Kan du hjälpa mig ut med bordet?

Avsvimmade barn i skogen

( Vi måste börja leva )

Märkligt… Det slutade med att vi satt och grät allihop, varför tårarna föll är fortfarande ett frågetecken.. jag brukar inte minnas drömmar men de senaste har jag kommit ihåg nästan alla konstiga nätter och märkliga färder.
Ibland ser jag bilder eller historier som ekar i huvudet precis efter att jag vaknat, ibland kommer de tillbaka långt senare på dagen, då jag egentligen tror att jag glömt dom föralltid.
små suddiga minnen, vissa gånger exakta, andra gånger bara små virvelvindar av något stort och underligt, där bara små skymtar kommit med..,,,.

Ritar kartor och hemliga världar i skorna.

Framkallat leende
En skugga av sjön

..jag tror jag börjar bli konstig,,..precis som i boken.

När jag stängde ögonen i  och blundade flammade blåa sken upp, blåa sken som jag aldrig tidigare sett och som fick mej att skaka.
 allt blir bara konstigare ,jag också  och världen runtomkring mej.
maskar i gräs ,blommor utan ögon.
jag äter spindlar med rostiga hjärtan till frukost.
allt för att inte bli som dom. 


Än en gång tänker jag 
jag tänker att om inte du hade funnits så skulle jag 
förvandlats till ett spöke och levt under jorden. utan rötter

leva på insekter. Fastän jag aldrig kunnat döda en myra





Dröm 05:37.

Då vi vandrar ser vi inte oss själva
Vitmålade duvor
Följer vi andras steg

det var magiskt. den dagen. jag blundar och ser
mej själv drunkna. Sedan känner jag mina fötter falla tillbaka ner på jorden igen.

Vi är dom de väntat på

…den sista dagen tillbringade vi på en vacker kyrkogård, bland gröna träd och änglar. 
Regndropparna föll men det var värt varenda sekund. Blodröda
blommor som grät  ikapp med himlen.


Jag tänkte: det kommer alltid
att vara så.



Ovanför molnen finns du alltid nära