Strama väggar, golv och tak
av trögflytande cement
En andlös anspänd blodsmak
och så ungdomligt dement

Ett expanderande fönster
med galler av kristaller
Ett förvrängt tankemönster
och min existens förfaller

En sådan oförtjänt smäll
förblir nu i cellminnet
Då minnet här i min cell
är mist likt balanssinnet

Jag är förstummat fången
i tystnadens trygga vrå
Men dyrkar solnedgången
bortom denna dimridå