När jag tryckte på startknappen i nedre vänstra hörnet av spelplanen förändrades läget på spelplanen. Pjäserna började tindra med ögonen och olikheterna framträdde alltmer. Vissa av drakdinosaurierna blev mjukare och mera sammetslena i skinnet, andra blev i stället blankare och mörkare gröna, någon till och med svart. Tomtarna förvandlades till dinos med luva. De vitnade och horn växte ut. Ryggfenor reste sig, nya fenor, vingar och taggar spirade och ögonen glödde allt rödare. Somliga av djuren verkade växa, andra krympa. Nu såg de olika ut allihopa. Verkliga personligheter, en del mer skrämmande än andra. Jag blev faktiskt lite rädd, fast det skulle jag aldrig erkänna offentligt. 

Knappen blinkade nu START GAME och jag tryckte på den igen. En sammetsgrön dinosaurie i övre högra hörnet började vrida huvudet från höger till vänster, ungefär som om han stod vid ett övergångsställe och kollade trafiken. Det såg lite gulligt ut på något sätt. Jag skrattade för mig själv, döpte djuret till Dino och beväpnade mig med en svart stav. Dino var visserligen söt, men det här var ett spel, och i spel gäller det att vinna.

Dino omväxlande skuttade och traskade långsamt diagonalt över planen. Jag försökte stöta staven i djurets bröst, där jag föreställde mig att hjärtat borde sitta, men sammetsskinnet verkade ogenomträngligt. Dino reagerade inte, bara traskade på i sakta mak.

Jag gjorde ett försök att byta strategi och prövade att sikta på Dinos mage i stället. Inget resultat. Nu var den lilla drakdinosaurien snart framme i det motsatta hörnet. Desperat stack jag staven i hans ena öga. Besten bara blinkade lite och skuttade vidare. Inte förrän jag kom på att sticka staven i munnen på djuret började han vackla. Efter tre stötar sprack sammetshöljet och skelettet blev synligt. Drakdinosaurien delade sig i två - och båda hälfterna upplöstes i intet! Staven försvann i samma ögonblick - som genom ett trollslag.