Och jag är ett fält av eld
och en eld av fält,
varje torka bär min gäld
och varje blomning svält,
var barfotsrot är purgator
i kalhyggsdal obskyr
och varje vidd där blomman bor
slår svältens fält i fyr.

All rosensrött bär fallen rök
och rökens krans en ros
och bakom kransad krök ett krök
går fällt i cellulos,
min ember dväljs i cellmembran
att blandas landlöst fritt
där fält är elden likadan
hos huvudvillat vitt.

Jag ber till er, kom slå allt samman,
kom slå att så en sista gång
kom fly med mig igenom flamman
i sammankomsters blomsterfång,
kom, så en ros i brandsatt hand
att flyga likt en svärtsvedd svan
och landa i en andrik sand
mot mansmembranet likadan.