mellan osynlighetsväggar
inga krig och utspel
inget rymdes
där

en tunn hinna av verklighet och
det märkliga blev så en realitet

- klädde jag mig endast i svarta plymer och röd mun och skrek helt tyst ut

[dagar av genomskinlighet, dagar där

 ser du mig. ser du mig. ser. du. mig 

bara fötter trippade runt
slutna läppar
bortvända ögon
nedsvald stolthet

naken