Du såg sorgsen ut; nött,
utsliten, söndertrasad; trött.
regnet hade fallit - blött.
Du var arg . . . Stött

Så vi talades vid. Dörren stod öppen fast jag stod bredvid.
Jag hade ett smil, du kikade in; beundrade min strid.

Sen kved du, sa ifrån med ett hot,
utan att se mina ord som en farsot.
Du visste bättre; för Du råder bot.
"Ditt liv är mer värt än en simpel fotnot."

"Tillsammans är vi starkare."
Kronan, marken, rubinen och mer.

Vi är rädda för det vi inte förstår,
Hår på tår, och fôr feta lår.
Tyngder på axlar och för många år.
Smärtan e borta, bevisen består.

Det krävdes mer än set som har skett.
Jag prisar nu Gud för allt han har gett.
Allt Jag blivit visad, varje ögonblick jag sett.
Festerna Han förberett.

Tack även till er som valt att lyssna nu.
Man eller mus, ko eller gnu.
Må det som skingrat oss gå itu.
Med er had Jag funnit min Gud.