Jag minns en tid,
en dag, en vaken stund,
en punkt
där i mitt inre
som blottade okunskap
om att svår och slingrig
är stigen genom livet som människa,
rörigt mitt förhållande till andra och mig själv.
Hur jag missat försök till förståelse,
saknat vilja att reda ut
i tillvarons många med- och motlut.
Så när jag kommit till sans
syntes det mig att vara människa
också är att ge och ta emot.
Ge av den goda kraften inom mig.
Ta tillvara kärleken som blommar och lyser
i gemenskapens värme.