Så öppnar sig den första -
den stängda, men den största
till allting än ej gjort,
till tiden, trängd att törsta
vid fötters första port.

Så öppnar sig den andra
vart matt är satt att vandra
i rosruiner rädd,
och klagan skall dig klandra
för kedjan inte sedd.

Så öppnar sig den tredjes
kuliss, och än en kedjes-
förtöjning drar dig in,
insmält där smidda smedjes-
kedar leder din.

Så öppnar sig den fjärde;
där visdom saknar värde
och allt du trott dig sett
har för det sjätte skett
i ögat övergett.
För denna dörr, den femte,
upplöser elementet.