Det knackade igen, ännu mer bestämt den här gången. 

- Kommer strax! ropade jag.

Jag lämnade Robin och Lisa vid spelbordet, förmanade dem i viskande ton att inte rubba någonting på planen, och gick för att öppna toadörren. 

En yppig, vacker kvinna i blåställ stod i dörröppningen. Hon såg ut att vara mellan 25 och 30. 

- Hej, Amanda heter jag, från Roffes Rör. Skulle ta en titt på toan här.

- Johan heter jag, välkommen. 

Amanda började packa upp sina verktyg ur lådan. Robin och Lisa stirrade. De var fortfarande för ovanlighetens skull alldeles tysta. Kanske var de fortfarande tagna efter Mini-Dino-upplevelsen, eller så var de liksom jag lite förvånade över att rörmokaren var en kvinna?

Det första Amanda gjorde var att lyfta på locket till vattencisternen och kolla den där flott-grejen, vad den nu hette.

- Flottören är sönder här. Det är därför toan har svämmat över. Enkelt fixat, vi hinkar ut lite vatten och så monterar jag dit en ny flottör. Jag ser att du har en vattenkanna där Johan. Du får gärna hjälpa till om du har tid.

Jag hinkade på och tömde i handfatet efter Amandas anvisningar. Samvetet sved när Amanda monterade bort den trasiga flottören och satte dit den nya.

- Nu tror jag det ska vara ok, sa Amanda 

Hon provspolade. Allt verkade fungera som det skulle. Amanda plockade ihop sina verktyg. 

- Tack för mig. Undrar bara lite varför flottören gick sönder. Det ser lite grann ut som sabotage. 

Amanda log, greppade sin verktygslåda och stegade ut i korridoren utan att ägna så mycket som en blick åt eleverna eller spelbordet.

- Det var inte jag! ropade Robin efter henne.