Jag gråter som det barn jag aldrig fick vara

Naken i fosterställning på golvet

Låtsas att min mamma och pappa

är här och tröstar mej

En jävla grå blåsig måndag i

denna så kallade sommar

Jag har haft en fruktansvärd känsla

idag av att vara helt ensam i världen;

en stark känsla av alienation

och övergivenhet; som att detta liv

endast är en väntstation på mitt

sanna liv... ligger på golvet naken

och ser rakt in mitt mörker, och

förväntar mej ingen ömhet från en

endaste människa...

Jag gråter rasande som jag så

väl behöver, det är så skönt...

Blandat med en vulkan av vrede och

hat över att livet ska vara så hårt

och grymt, kom någon, smek mig ömt.