Jag har alltid vandrat ensam, en social ensamvarg. Fylld med mod och livsrytmik innanför min egen sarg. Nyfiken och äventyrlig har jag sökt vägar på livets stig. Min udda stil av personlighet har skrämt undan en del, då jag ansågs vara konstig och underlig.

Jag har alltid känt mig lite utanför, dock förundrats över noll invit. Alltid femte hjulet på vagnen, och dragit mig undan till min egen svit. Tro nu ej att jag är introvert, och liksom backar för folk. Nej, men jag klarar mig själv, är självständig trots hugg i ryggen av er dolk.

Maybe my numbers are on their way to fifty in a few years, but still my inner rebel is awake. I refuse to settle down and go with the masses, I like candy and I will eat the whole fuckin cake.