Jag väntar på dig. Det är ett evigt väntande.
Jag väntar på att du ska rädda mig. Slita loss mig från klorna som sitter så djupt i mina lemmar. Dra bort mig från monstren och demonerna som viskar som änglar i mitt öra.

Vi ses snart, eller hur? När du kommer för att visa mig den rätta vägen. När du kommer för att ge upp din kropp och själ för att rädda mig.

Låt inte mitt perfekta flöde lura dig. Låt inte alla historiera jag berättar som är insvepta i lögner och önsketänkande stoppa dig. Inget jag säger är sant. Jag visar upp min fjädrar som en påfågel. Alla blir förblindade av min skönhet och vackra samt modiga färger som pryder mig så skonsamt. Men snälla, säg att du såg rädslan i mina ögon. Säg att du ser mig för den jag verkligen är. Jag väntar.

Jag väntar på dig, vart är du. Snälla ge inte upp. Snälla kom. Dessa klorna gräver sig djupare. Viskningarna är nu skrik. Kom och rädda mig. Jag behöver dig. Jag behöver räddning.

Jag väntar på dig. Det är ett evigt väntande. För du kom aldrig. Du såg färgerna och den bilden jag målade upp för alla, du såg inte desperationen i mina ögon. Du kommer aldrig, eller hur? Du gav upp. Det gör inget. Alla gör det till slut. Men en dag kommer färgerna bli svaga och alla kommer se tomheten i mina ögon och längtan efter räddning. Som aldrig kom.