Redan medlem?
Logga in
Ro/porträtt.Tiden är intet men ändå allt, tänkte hon vakandes en gryning. Allt jag håller men ändå aldrig har. Hon läste skymningen med sina fingertoppar, en seendes blindskrift. Dag och natt, vidsitta skymning, kura bräckning. Alltings skeende, innan och efter, om vartannat. Hon lade timmarna bakom sig och framför, noga med att inte vilja den ena eller andra. Så brast glaset och sanden glittrade i det ljus som Alltid finns och aldrig bedarrar.
Inuti.
|
Nästa text
Föregående Yrre
Senast publicerade
bli vitt utöver Rista ord/ur liv vaRat/porträtt sitT gro/porträtt böJd viDhäftad våR /porträtt Se alla |