Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Ro/porträtt.

Tiden är intet men ändå allt, tänkte hon vakandes

en gryning. Allt jag håller men ändå aldrig har.

Hon läste skymningen med sina fingertoppar,

en seendes blindskrift. Dag och natt, vidsitta skymning, kura bräckning.

Alltings skeende, innan och efter, om vartannat.

Hon lade timmarna bakom sig och framför, noga med att inte vilja den ena eller andra.

Så brast glaset och sanden glittrade i det ljus som

Alltid finns och aldrig bedarrar.

 

Inuti.

 




Prosa (Fabel/Saga) av Yrre VIP
Läst 183 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2019-01-03 22:32



Bookmark and Share


  ULJO
Vilken fin bild
2019-01-04
  > Nästa text
< Föregående

Yrre
Yrre VIP