I huset vi bor i så är trösklarna höga. De sticker säkert upp 15 cm, grova stockar som arbetats runda. De är målade i flera omgångar, under åren har de haft skiftande färg och samtliga är de nötta på mitten. Två mjukt rundade urgröpningar - som dalar på en bergås - i dem kan man se olika färglager som tidigare familjer haft.
Jag går gärna barfota inne trots att det är golvkallt. Jag stannar gärna till en extra sekund på de där trösklarna och liksom drar fötterna lite extra smeksamt över det blankslitet mjuka träet. Jag vet inte om jag gör det för att jag hoppas lämna något eget avtryck eller om det bara har blivit ett tics jag har. Det är skönt. Det är behagligt att ta sig över tröskeln så i alla fall.
Som det är med trösklar i stort.
De är lite ivägen men när man ändå ska över dem så varför inte passa på att njuta lite.