Vår vandring i solen
hur blev den så kort?
att allt som vi hade
så snart rycktes bort

Säg hur är det möjligt?
att allting tog slut
att inget finns kvar
av det vi hade förut

Du höll mig i handen
när stormarna ven
vi utbytte känslor
vid grönskande gren

I mörkaste natten
vid stjärnhimmel klar
vi reste på vågor
som kärleken bar

Den förde oss dit
där som eldarna brann
vi lät oss förenas
som kvinna och man

Precis som vi önskat
den gången vi brann
som två vilda hjärtan
som funnit varann

Men allt blev ett minne
att spara inom
trots löften vi gav
om den framtid som kom

I dag kan jag le åt
den tid som gick
och sänder ett tack
trots att inget vi fick

(Copyright © ULJO)